hon såg ut som en dam, hade örhängen som en dam och luktade både dam och damm, men talade tveklöst som en herre och hade aningen för många skäggstrån i såväl näsa som på haka för att jag skulle kunna erlägga en hundraprocentig könsrapport. tips emottages tacksamt. rätt söt var denna människa i alla fall, det ska erkännas.

incheckade på 5-stjärnigt hotell i balikpapan med havsutsikt, badkar och pool på taket. tisdagslyx aah! en cocacola här på bygget kostar 40 svenska schpenn (ja fyrtio) men vafanken det är vi nog värda. i morgon bitti ska vi (eftelängtat) trycka i oss hela frukostbuffén så ingen annan får en enda smula och sen ta oss till sulawesi med makassar som utgångspunkt. planen är att 1) inta en fet bungalow på bira beach 2) trekka, checka in dödskallar och gå på en väldigt speciell begravning i tana toraja 3) stanna läääänge på togian island som är vår numberonedestination. håll gärna tummarna så att vi överlever flygresan. indonesiska plan är inte direkt kända för sin goda standard. de är förbjudna att flyga till europa eftersom de knappt uppfyller ett enda krav. nää, nu är det dags att sova i en sjukt stor mjuk säng UTAN bedbugs. yeeha! godnatt gott folk.

det var måndag. jag satt på bryggan och tänkte på folk som gick till jobbet och tittade på när brallorna förvandlades från dyngsura till snustorra.

han tryckte gasen i botten så fort vi svischade förbi en varningsskylt och däcken slirade i regnet i varenda kurva. men efter ett par timmar med hjärtat i halsgropen kom vi fram till balikpapan. levande.

fyra syskon. två par tvillingar. det är inte varje dag man springer på en sådan uppsättning. eller så har jag börjat se dubbelt.

hej kara hjartan! vi lever och har just kommit tillbaka till borneo fran on derawan. internet ar en bristvara sa uppdateringarna har fatt komma lite i klam. MEN, en massa bilder kommer imorgon - i promise. puss pa er!

vi har funnit vår plats i tawau och redan hunnit bli förföljda av en galen kvinna med onda ögon och tomteluva. vi sprang flera kvarter för att bli av med henne, gömde oss i en arkadhall och skyndade oss hem. kommer drömma mardrömmar. det regnar. och regnar. och regnar. imorgon tar vi båten till tarakan. ge mig solen!

det är nåt speciellt med att cruisa runt bland molnen när solen går ner, när gränserna mellan hav och himmel flyter ihop och allt blir ett enda stort paradis av färger och ljus. jag bruka sitta fastklistrad mot rutan och bara titta, titta, tills det är dags att landa och kliva ut. om ett par timmar är det dags att inta himlen igen med destination dawau. därirfån ska vi, imorgon, åka båt till nunukan eller tarakan på kalimantan, den södra och indonesiska sidan av borneo. nää, nu är det dags att packa ihop och hoppa in i en taxi. här är någa bilder jag tog under min senaste flygtur förra veckan. ses snart igen!

att lyfta.

att flyga.

att landa.

jag och mister vex huserar för tillfället i kota kinabalu, huvudstad i regionen sabah som utgör nordligaste delen av borneo. vår tredje visit i stan. varje gånger vi är här kommer vi på oss själva med att stanna betydligt längre än vi skulle. det finns inte överdrivet mycket att göra, men gamla jessleton har verkligen satt något slags spår i hjärtat. gatorna är smala och lummiga, maten är galet god och eftersom nästan alla restauranger saknar väggar drar currydoften tag i en så fort man kliver utanför dörren. nattmarknaden har käk från hela världen och man kan köpa den bästa frukten som existerar: mangostan. mmmm!
vi bor i ett "home-stay" hemma hos en kvinna/tant/kines som heter lucy med några andra falanger. hon är snäll. hon tvättar våra kläder.
en vanlig dag vaknar vi vid elva, går ner till indiern på hörnet och käkar roti innan vi gör stan, spelar arkadspel eller sätter oss på en uteservering och dricker tiger beer. eftermiddagarna är vidga åt balkongen, som är bästabästa platsen att läsa eller snacka skit med de andra skummisarna som bor här - och på kvällarna sticker vi allihop ut och käkar dinero. en redig middag med ett par bali (gooood dricka) går på max 20 svenska spänn. och en 1-timmesmassage på spa kostar 30. det är billigt att ligga på topp, med andra ord.
man får rejält med tid att tänka här. på sig själv, på andra, på framtiden och det som varit. jag skulle nog faktiskt påstå att jag har blivit lite visare. bra skit! yeah yeah, nu ska jag äta frukost. puss på er!

filippinerna filippinerna. vilket märkligt land. jag säger som italienaren från mabul: "vääri.... speschiall." ibland började man fundera på hur det stod till där uppe i hjärnkontoret på folk, men de har förmodligen sina anledningar. slutsatsen var i alla fall att de som jobbade med turister var fruktansvärda medan de som inte gjorde det var.... trevliga. till och med riktigt trevliga på sina håll.
det bästa med detta speciella land (eller rättare sagt det näst bästa, vår nya ap-bekantskap moi-moi har plats ett på listan) är tveklöst att åka jeepney (världens, asså VÄRLDENS, snyggaste buss). på taket alltså. men man få inte glömma att ducka för alla kablar och palmer som flyger rätt på en i åttio blås. jag råkade missa en palm och har fått ett stort fint ärr i form av ett palmblad på vänstra överarmen. bevis.
palawan, ja. det var cock-fights, tanduay och asiatiska motsvarigheter till joel-bitar. lämnade med andra ord en hel del att önska. dessutom fick jag nästan böldpest till på köpet. ett dussin frågande folk kom fram varje dag på stan och sa men-fy-vad-du-är-prickig-vad-i-helvete-har-du-gjort? strandflugor. i massor!
sista veckan hyrde vi nåt slags lätt motorcykel och cruisade runt i leran, ända från el nido till puerto princesa. det var riktigt skoj. som bergochdalbana.
när vi skulle lämna landet och åka tillbaka till borneo träffade vi på en märklig karl på flygplatsen. han var från kanada och var just i färd med att fly landet för att slippa en rättegång. vi tog med hos honom hem till lucy i kota kinabalu så nu bor han i rummet bredvid. men han är lite småjobbig har vi kommit på.. hur som helst: här kommer lite pics. på onsdag tar vi båten till indonesien. fixade visumet idag. första anhalt är derawan på kalimantans östkust. vi ska bada. dyka. lata oss och dricka öl. kom förbi om ni har lust vettja!



motorhojsgrejen var grym. riktigt grym. miste vex körde och jag satt bakom och vinkade åt folk. en av dagarna hamnade vi i san vicente och åkte längst vattenbrynet på en helt öde 18-kilometersstrand. halleluja-moment!

en påse san miguel och solnedgång vid havet. san vicente var inte helt dumt faktiskt, det måste erkännas.

sprang på den här lilla sötingen när vi kom till sabang. hon hade fått i uppdrag att hämta hem vatten och nådde preciiiis upp till pumpen.

men den här lilla saken blev min favorit. världens universums sötaste apa. moi-moi. han letade loppor i mitt hår och på kvällarna somnade han i famnen. så söt att jag nästan dog faktiskt. SAKNAR APAN!

(bilden ovan: johnny vex)

största stranden i sabang var det första vi såg när vi öppnade dörren på morgnarna.

....det var marco, som vi sprang på första gången i puerto princesa, som tipsade om stället.












på julafton gick vi upp klockan fem på morgonen för att titta på soluppgången medan hela världen fortfarande sov.



....sen gick vi genom djungeln hela vägen till underground river där vi haffade en båt och åkte in i grottan. om man tittar noga kan man se öppningen på bilden här ovanför.

det här var det sista jag såg av sabang innan vi hoppade på en båt till ön cacnipa. och den var inte dum den! den var bästa stället vi var på i filippinerna. kan rekommenderas! dessutom hade vi med oss två sjukt roliga tyskar som flyttade in i bungalowen bredvid.

på nyårsafton ö-hoppade vi utanför el nido. olidligt varmt.

31 december och 31 grader - svårslagen kombo. (bilden ovan: johnny vex)

laguner gillar vi!


käkade fisk och sallad på stranden. ingen dum sista dag på året.

tog hojen till port barton.

....där är det sjukt tråkigt, måste jag erkänna. det enda man kan göra där är att äta och, så fort man har ätit klart, tänka på vad man ska äta nästa gång och vänta på att klockan ska bli middag. men hängmattan gillade vi. och solnedgången.

....läsa böcker gjorde man också. johnny plöjde väl sisådär 800 sidor på ett par dagar.

en affär i port barton. de sålde inte snickers direkt. men söta var de. anna-style.



hittade ett vattenfall med iskallt vatten som svalkade helt skönt när havet var för varmt. bästa vattenfallet hittills.

att åka tak. busstak.

att få motorstopp.

det var allt för den här gången. nää, nu är klockan snart kvart över sex här hos mig och det börjar ljusna. tror nästan att det är dags att sova. det är ju en dag imorgon också. godnatt världen!

....och det är så skönt och så härligt att ha kommit tillbaka till världens tredje stösta ö och lämnat filippinena bakom sig.